Vad spelar det för roll?

Hur ska vi tänka?

Det viktigaste sättet att förhålla sig till Jesus är inte genom att leta efter vinning, framgång och ett enkelt liv här och nu - istället så handlar det om sanningen. Om det som Jesus undervisar i evangelierna stämmer, så är detta liv som du lever just nu bara en "första omgång" - eller kanske ännu bättre uttryckt, en "kvalomgång" - i väntan på det "riktiga" livet.

Sett ur evighetens synvinkel, så finns ju bara det som är evigt - allt annat försvinner, förr eller senare, och är bara en kort "blink" i evigheten. Gud är evig - Han är den enda som är evig, i sig själv; därför är Han också den enda som är sann, eftersom sanning är samma sak som "det som finns".

Det här är ett klurigt sätt att se på sanning. I vår värld, i vår verklighet, är det givetvis så att många saker kan vara sanna just nu: som att du sitter och läser denna text, t.ex. Men om en stund läser du inte längre - och då är det heller inte sant att du sitter och läser den här texten. Det vara bara en "tillfällig" sanning. Gud, däremot, är den ende som är evig i sig själv - därför är Gud den ende som alltid är helt sann, som aldrig förändras, som aldrig "blir lögn".

Våra liv, som dock är relativt korta, blir dock som en sorts "lögner" ur evighetens synvinkel - ena stunden så finns vi där, och i nästa stund så är vi borta. Det finns ingenting i oss som består.

Det här kan vi ju tycka vad vi vill om - varför har Gud skapat oss som "tillfälliga" varelser? Varför finns döden? Just dessa saker, att allting hela tiden förändras och att det till sist slutar i döden, kan få många av oss att tappa livsglädjen ibland: vad är det egentligen som är meningen med våra liv? Det är nästan som att ha ett jobb, där man ena dagen får veta att man ska städa; nästa dag ska man plötsligt köra traktor; den tredje dagen ska man plantera granar; den fjärde dagen ska man laga mat. Många kanske gillar variation, men till sist blir det lite förvirrande: vad är egentligen mitt jobb? Varför ändras allt hela tiden? Var finns trygghet och stabilitet, så att jag kan lita på morgondagen? Ungefär såhär upplevs livet - när man inte har lärt känna Jesus.

Jesus ger oss nämligen information, kunskap, om den "större" verkligheten: även om saker förändras hela tiden i det liv som vi lever, så är vi faktiskt skapade för ett alldeles särskilt "uppdrag"; och även om andra människor, och vi själva till sist, ska dö, så finns det något inom oss som har en möjlighet till att bli evigt - det som ofta kallas för själen, eller anden.

Den bibliska berättelsen är nämligen att Gud först skapade oss människor för att vi skulle leva i evig gemenskap med Honom; döden är absolut inte syftet med vår existens. Av olika skäl, som ofta sammanfattas med ordet "synd", så förde dock Gud in hela mänskligheten i den här "kvalomgången", den här verkligheten, där vi lever tillfälliga liv som leder till en biologisk död (åtminstone så som vi själva uppfattar det).

Det är nämligen så att något blev så oerhört, oerhört fel i mänsklighetens första livsögonblick, när allting skapades, att Gud där och då valde att sätta evigheten på "paus" för oss människor. Han har fortfarande samma långsiktiga mål med oss människor - att vi ska leva i gemenskap med Honom i evighet - men vi har nu förts in i den "tillfälliga världen", ungefär som det "matrix"-system som Matrix-filmerna gjorde så populära för några årtionden sedan. Det ligger mer sanning i de filmerna än vad de flesta människor (och kanske även regissörerna själva) förstår. Ingenting av det vi upplever just nu är verkligt - inte på samma sätt som Gud är verklig. Det är inte så att livet är en illusion - inte alls! Men det är heller inte verkligt på det sätt som vi oftast tror att det är.

Istället är syftet med detta "tillfälliga" liv att lära oss att älska Gud, eftersom Han älskar oss mer än vad vi själv förstår, samt att älska varandra, eftersom alla människor ytterst kommer till genom Guds skaparkraft; på så sätt är vi syskon. Den skada som uppstod i början av mänsklighetens historia gör att många människor missar detta stora syfte, och istället vandrar en mörk väg - ja, faktum är att vi alla vandrar denna mörka liv vid något tillfälle i våra liv; detta tillfälliga liv är till för att vi ska välja den ljusa vägen, Livets väg, och visa att vi vill ha gemenskap: både med Gud och med andra människor.

Om vi inte visar en sådan vilja, då kommer inte Gud att låta oss få se slutmålet med vår existens: Den Kommande Världen, en evig värld fri från ondska och lidande. Eftersom vi väljer att leva ett liv med fokus på oss själva, får vi istället stiga in i en sådan evighet av ensamhet: den existensen kallar för "den andra döden". En del tänker sig att den existensen är medveten, och full med lidande; andra tänker sig att det faktiskt innebär ett utslocknande av vårt medvetande, eftersom vi väljer bort Gud.

Det "stora", viktigaste svaret på frågan varför vi ska följa Jesus är alltså att ett liv tillsammans med Honom, i efterföljelse till Hans läror, ger oss inträde i Den Kommande Världen: genom Jesus lär vi oss att fullt ut älska Gud och att älska våra medmänniskor. Det är ytterst sätt detta som livet handlar om. Att gå miste om detta är att "missa målet", som också är själva betydelsen av synd - att vi gör saker som skadar oss själva och andra, och som markerar mot Gud att vi inte tror på Honom eller vill ha med Honom att göra. Den här sajten är till för att hjälpa dig undvika att göra det fatala misstaget.