...men det här är ju bara hitte-på! Eller?...

Många människor i vår tid ställer sig frågan: Varför ska jag överhuvudtaget bry mig om Jesus? Lever vi inte i ett modernt, sekulärt samhälle där gamla religiösa berättelser mest är rester från en svunnen tid? Är inte evangelierna bara fromma sagor, skrivna av människor som ville skapa en religion?

Frågorna är berättigade. I en värld fylld av konkurrerande världsbilder, myter och konspirationsteorier behöver man skäl för att ta något på allvar. Just därför är det viktigt att undersöka vad forskningen faktiskt säger om Jesus från Nasaret. Överraskande nog finns det en mycket bred historisk enighet om att Jesus har funnits som en verklig person, och att evangelierna förmedlar en påfallande tillförlitlig bild av honom.

Nedan följer åtta av de starkaste och mest vetenskapligt/apologetiskt hållbara argumenten för att Jesus verkligen existerade, och att evangelierna inte är hitte-på.

1. Den historiska forskningskonsensusen

Först måste man konstatera det som ofta förbises i populärdebatter: det finns en närmast total enighet bland professionella historiker, även de som inte själva är kristna, om att Jesus från Nasaret verkligen har existerat.

Forskare som Bart Ehrman (agnostiker och Jesusforskare), Maurice Casey (ateist), Gerd Lüdemann (skeptiker) och E.P. Sanders (liberal teolog) – alla erkända akademiker – har gång på gång slagit fast att frågan om Jesu existens inte ens är seriöst omstridd inom forskarvärlden. De så kallade "Jesus-mythisterna", som hävdar att Jesus aldrig funnits, betraktas som marginaliserade och ovetenskapliga.

Varför? Därför att källorna till Jesus är fler, närmare och mer oberoende än för de flesta andra personer från antiken som ingen ifrågasätter. Ingen tvivlar på att Sokrates, Julius Caesar eller Alexander den store har funnits, trots att källmaterialet till deras liv är både tunnare och mer avlägset än de texter vi har om Jesus.

2. Evangelierna bygger på ögonvittnestradition

Evangelierna skrevs inom en tid då ögonvittnen fortfarande levde. De flesta forskare daterar Markus till runt år 65–70 e.Kr., Matteus och Lukas till 70–90 och Johannes till 90–100. Det betyder att de skrevs inom en tidsram av 30–70 år efter Jesu död.

Detta kan låta länge, men i antika mått mätt är det anmärkningsvärt kort. Biografier om Alexander den store skrevs först 300 år efter hans död, men anses ändå användbara av historiker. Evangelierna skrevs alltså medan människor som själva mött Jesus – eller åtminstone människor som mött ögonvittnena – fortfarande var i livet.

Dessutom är evangelierna tydligt präglade av muntlig tradition. Man ser i texterna hur materialet är uppbyggt i minnesvänliga enheter, ofta i tresteg eller paralleller, vilket passar en muntlig kultur. Lukas inleder sitt evangelium med att han "noggrant har undersökt allt från början" och bygger på vittnesbörd från dem som "från början var ögonvittnen" (Luk 1:1–4). Det är raka motsatsen till en påhittad legend långt senare.

3. Evangeliernas pinsamma detaljer

Ett starkt argument för autenticitet är principen om "förlägenhet" (criterion of embarrassment). Om en berättelse innehåller detaljer som var pinsamma eller problematiska för författarna, är det mycket osannolikt att de skulle ha hittat på dem.

Exempel:

• Jesus döps av Johannes Döparen. Varför skulle de tidiga kristna hitta på att deras syndfrie mästare underordnar sig en annan predikant?

• Jesu lärjungar framställs gång på gång som tröga, fega och missförstående. Skulle man verkligen förnedra sina egna ledare om man hittade på berättelsen?

• Kvinnor är de första vittnena till den tomma graven. I antikens kultur betraktades kvinnors vittnesmål som svaga. Om man ville fabricera en övertygande berättelse hade man knappast valt kvinnor som huvudvittnen.

Dessa exempel pekar i riktning mot att evangelierna bygger på faktiska händelser snarare än fri fantasi.

4. Den tidiga trosbekännelsen om uppståndelsen

Ett av de starkaste historiska fynden är att redan Paulus, i sitt första brev till korintierna (1 Kor 15:3–7), återger en trosbekännelse om Jesu död och uppståndelse som forskare daterar till bara några få år efter korsfästelsen.

Texten lyder: "Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, han blev begravd, han uppstod på tredje dagen…". Detta är inte Paulus egen formulering, utan en tradition han själv fått ta emot, troligen redan på 30-talet e.Kr.

Det innebär att tron på Jesus som Messias och uppstånden Herre inte växte fram långsamt under hundratals år, utan fanns på plats nästan omedelbart. Det är helt oförenligt med teorin om att Jesus bara var en myt som konstruerades långt senare.

5. Oberoende icke-kristna källor

Jesus nämns också i flera källor utanför Nya testamentet. Några exempel:

• Josefus, en judisk historiker på 90-talet, nämner Jesus två gånger. Han beskriver honom som en vis man och berättar att han avrättades av Pilatus.

• Tacitus, en romersk historiker, skriver år 115 e.Kr. att "Kristus avrättades under Tiberius regeringstid av prokuratorn Pontius Pilatus".

• Plinius den yngre, guvernör i Bithynien, skriver omkring år 112 e.Kr. att de kristna "sjunger hymner till Kristus som till en gud".

• Babyloniska Talmud (judiska texter) nämner "Yeshu" som avrättades under påsken.

Dessa källor är inte vänligt inställda till Jesus eller de kristna, men de bekräftar de centrala punkterna i evangelierna: Jesus levde i Judeen, han avrättades under Pilatus, och han fick snabbt en rörelse som tillbad honom.

6. Evangeliernas geografiska och kulturella precision

Ett annat starkt argument är att evangelierna innehåller en rad detaljer som stämmer exakt med den historiska och geografiska kontexten i första århundradets Palestina.

Exempel:

• Exakta namn på små byar (t.ex. Betania, Korasin) som annars knappt nämns i antika källor.

• Korrekt skildring av judiska seder, högtider och tempelkulten.

• Rätt titlar för lokala makthavare (Herodes tetrark, Pontius Pilatus prefekt).

• Beskrivningar av landskapet, sjöar, vägar och gränser som bekräftas av arkeologi.

Forskaren Richard Bauckham har visat att namnen på personer i evangelierna exakt speglar de mest vanliga judiska namnen i Palestina på den tiden. Det tyder på att berättelserna kommer från människor som verkligen levde i den miljön – inte från en senare mytproduktion i en annan kultur.

7. Lärjungarnas förvandling och martyrskap

Ett av de mest psykologiskt kraftfulla argumenten är lärjungarnas radikala förvandling.

När Jesus arresteras flyr de i panik. Petrus förnekar honom tre gånger. Ändå ser vi några veckor senare samma män predika öppet i Jerusalem och vara beredda att dö för sin övertygelse.

Om allt bara var en bluff eller en legend, vad skulle kunna förklara denna dramatiska förändring? Historiker är överens om att de tidiga kristna verkligen trodde att Jesus hade uppstått. Människor kan dö för något som är falskt, men knappast för något de själva har hittat på.

8. Evangeliernas unika gestaltning av Jesus

Slutligen finns argumentet från själva gestaltningen av Jesus. Evangeliernas porträtt av honom är så unikt och sammanhängande att det är svårt att förklara som en påhittad konstruktion.

Jesus förenar egenskaper som normalt inte går ihop: en enkel landsortspredikant och en man som talar med gudomlig auktoritet; en som tvättar lärjungarnas fötter men också hävdar att han är världens domare; en som predikar kärlek till fienden men också gör anspråk på att uppfylla Skrifterna.

CS Lewis kallade detta för "den obevekliga realismen" i evangelierna. En sådan gestaltning har en autenticitet som överträffar mänsklig fantasi.

Slutsats: Därför ska man bry sig om Jesus

Frågan var: "Varför ska jag bry mig? Är inte allt detta hitte-på?"

Svaret är: Nej. Det finns goda skäl att ta Jesus på största allvar. Den historiska forskningen bekräftar hans existens, evangelierna har starka skäl att betraktas som tillförlitliga källor, och den bild vi får av honom kan inte enkelt avfärdas som legend.

Men det slutar inte där. Om Jesus verkligen har levt, och om evangelierna verkligen återger vad han sade och gjorde, då kan vi inte förhålla oss neutrala. Då måste vi ta ställning till hans budskap: "Omvänd er, ty himmelriket är nära."

Jesus är inte bara en historisk figur som man kan läsa om i en bok. Han är en levande verklighet som fortfarande förändrar människors liv. Att bry sig om Jesus är inte att drömma sig tillbaka till en gammal berättelse – det är att möta den Gud som stigit in i historien.